Min logotype – Den uppåtstigande solen

Redan på mina första kursprogram i början av 1980-talet använde jag solen som logotype. Det var den positiva symbol som jag mer än någon annan förknippade med mig själv. På nästan alla teckningar jag ritat som barn fanns en sol med – teckningen kändes aldrig komplett utan en sol.

Till en början såg jag solen som en bra liknelse för en positiv, livsbejakande filosofi. Solen lyser alltid även när det är moln och till och med åskmoln på himlen. Solen lyser alltid, dag som natt. På samma sätt lyser alltid vår inre sol, vår livsglädje, vår kärlek till livet – även när det inte känns så. Detta var min övertygelse och jag insåg mig så småningom att det var precis så det var.

Senare i livet har jag kommit att se solen som en djupare symbol för en livsenergi som flödar genom allt levande. Om vi lyssnar till oss själva, följer vårt hjärta och manifesterar det vi ser inom oss i integritet med våra djupast kända mänskliga värderingar så kommer vår livsenergi att flöda inom oss och vi kommer att må gott och fortsätta växa som människor.

Det kan låta andligt eller religiöst även om jag aldrig varit religiöst organiserad eller engagerad. Men jag inser världens religioner skulle kunna vara ett uttryck för ett universellt mänskligt fenomen – eller om man ska se människan som ett gudomligt fenomen.

Som den naturvetare jag i grunden är så inser jag att huruvida de finns en högre mening med livet kanske aldrig är något jag eller någon annan kan få vetenskaplig visshet om. Men jag har genom livets erfarenheter insett att accpeterandet av en kärleksfull högre makt som en realitet i tron, kan hjälpa oss åtskilligt med att hålla rikning och tillit i våra jordiska förehavanden.

Då känns solen i min logotype lika angelägen idag som när jag gjorde de första skisserna i början av 1980-talet.